Midnatt råder tyst det är i husen, tyst i husen

Alla sover, släkta äro ljusen, äro ljusen....

Ja så var det verkligen nu på morgonen när jag var uppe i stallet och släppte ut hästarna. Bäcksvart ute och faktiskt nästan isgata trots plusgrader (+1).

Hästarna riktigt smög ut i hagen, men ut ville de för där väntade ju frukosthöet!!

Skratt...när jag skulle ta Nickis grimma på boxdörrren så hittade jag två små julklappar som hängde där??

"God Jul Nickie önskar Stallkamraterna"  ...skratt, Vad gulligt! Så vi fick stanna upp ett tag jag och Nicki och öppna klapparna!! Hon stod road och tittade på!!

I paketen fanns ett refelexset till tränset...jättebra så vi verkligen syns från ALLA håll när vi är ute och rider i mörkret!! I det andra paketet var en gjordförlängare...hm!? Nej jag tar inte åt mej! Det får Nicki göra som tuggat i sej all mat på helt egen hov!! Skratt...köpte ju en alldeles ny lädergjord till hoppsadeln på Falserbo i somras och nu i höst när jag skulle börja använda den så gick den knappt att spänna runt magen på henne...hm? Måste vara resåren som är lite kärva så här i början...eller? Så är det ju med mina byxor typ...i alla fall när de är nytvättade!!

Nu ska jag ta mej en kopp kaffe och krypa upp i soffan framför julmorgon eller vad det nu är och bara vänta tills de andra tänker vakna!!

Vi önska Er alla en riktigt God Jul!!

Ta hand om varandra!

Visst är han söt?

Igår hade vi styrelsemöte på Handels med en liten julavslutning och julbord. Detta innebar att jag inte skulle vara hemma för än sent i går kväll.

Var lite inne på att åka och fixa stallet tidigt på morgonen men det lockade inte kan jag säga.

Jag chansade på att fråga Andreas och gissa om jag blev förvånad när han bara sa ja!! Fick liksom fråga en gång till för jag trodde nog jag hörde fel...skratt. Jag blev naturligtvis jätteglad!! Och lättad att jag inte behövde till stallet på morgonen och sedan hem och duscha mm för att vara klar till kl.10

Så jag tänkte visa min otroliga tacksamhet med att lägga ut lite bildbevis...skratt!

Philip var ju med Andreas och visade hur han skule göra. Han har stenkoll den grabben...

Stallchefen övervakade det hela så det gick rätt till...skratt. Jobbigt när man inte själv kan vara med och se!! Tack för bilderna Claes!!

Det var med en stor klump i magen jag åkte till Närk för att vara med på klubbhoppningen idag. Skratt...var jättelänge sedan jag och Nicki hoppade och de sista dagarna har hon varit jättepigg och testat mej riktigt!! Berättade ju om hennes bocksprång förra lördagen och det har liksom fortsatt i den andan... Är inte riktigt van vid det nu ju! Har ju blivit bortskämd med att hon hela tiden varit så snäll och cool.

Redan i stallet kände Nicki på sej att det var något i görningen. Hon gick av och an på gången när jag gjorde iordning henne. När vi anlände till Närk så missade jag gå banan (rutin eller?) så fick ju stå på läktaren och titta på barnen på ponnierna för att se hur den var.

När jag satt upp och började rida fram så gick det till en början mycket över förväntan. Nicki kändes mjuk och fin och jag hann tänkt att det här kan nog gå vägen!! Men så började jag galoppera...skratt...sen var inte matte så kaxig längre!! Hoppade fram ett par språng på lilla hindret och sedan gick jag ut från framridningen... hon tog varje chans att göra något litet extrasprång på tvären eller bakåfram. Sedan skrittade jag runt länge länge och undrade varför jag gett mej in i detta.

Lotta kom sedan ut och hjälpte mej lite så jag fick tagit ett par språng till innan det var dags att gå in på banan. (Tack och lov att Lotta var med!!!)

Väl inne på banan var Nicki som förbytt! I positiv mening! Hon visste precis vad hon var där för att göra och i klassen 60 cm gick det galant! Det kändes faktiskt riktigt bra!! Efteråt var jag jätteladdad och såg verkligen fram emot 70 cm klassen. Där gick det till en början lika bra men så kom vi till hinder nr 5 (konstigt nog alltid nr 5) och där blev det en jättekonstig anridning så där stoppade vi, tyvärr 3 ggr så det blev ju en uteslutning men felet var ju mitt helt och hållet. Jag kände att hon var påväg att stanna och i stället för att räta upp mej och rida på så lutar jag mej framåt och släpper allt...och ja, ni förstår ju att då finns det ju ingen andledning för Nicki att hoppa! Men vi fick i alla fall hoppa klart banan och det avslutades på ett bra sätt och jag är verkligen supernöjd!!

Här kommer en fin bild på min Dyrgrip:

Här nedan är en bild från framridningen:

Jane "Fällkniven" Larzon på Watching Nikita

Ska se om jag lyckas få till filmen på 60 cm klassen och lägga till på länk här nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=lr_MI2v9k_E

Villl bara lägga ut några nya bilder på Oscar. Han börjar bli stor nu. Nu sitter han i knät när man håller honom...ligger gör man när man sover!!!

Han har kommit underfund med att man kan ta tag i nappen och dra ur den...och då måste man ju skrika lite så någon kommer och sätter i den igen... Gissa om jag får springa? Skratt...

Här är en bild på Philips fina adventskalender som farmor har sytt. Jag fick slå in ALLA paketen! Tänk nästa år har kanske Oscar en med...

Vi fick förra veckan en inbjudande till dop. Alltid trevligt!

Men detta dopet var lite annorlunda...det var dop av en häst!

Ni minns att jag tidigare i somras berättade att vi fick ett föl i stallet. Jag efterfrågade oxå namnförslag för Lotta har haft lite svårt att bestämma ett bra namn på honom...så han har kalltas för Fölis!

Nu var det någon som tyckte att Fölis behövde ett riktigt namn och bjöd in till dop.

Alltså det går nästan inte att beskriva i ord men det förrättades på vanligt sätt med dopfundt (eller vad det nu heter), vatten, dikter och faktiskt gårdens egen präst!!

Skratt...använd Er vildaste fantasi och föreställ Er cermonin!! Det var nog så det gick till!

Vi undrade lite hur det skulle gå till när prästen "lyfter barnet för att visa församlingen" men den delen utgick...

Tyvärr hade jag inte med någon egen kamra (otroligt korkat) men ska se om jag kan få tag i något kort som kan beskriva denna händelse!

Amen

Här kommer bildbevis!! 

Här är dopbordet iordning i stallgången

Härmed döper jag Dig till Robby ... i Faderns, Sonens och den helige Andens namn. Troligtvis kommer ett namn till tills på tordsdag då han ska id-kontrolleras och chipas.

Skratt...i lördags var det väldigt nära att jag for i backen ska jag säga.

 Jag och Lotta var ute på en liten ridtur med Nicki och Lilleman. Lillemannen har tyvärr haft några tappskor de sista veckorna så han hade inte gått på ett tag, så vi började lite försiktigt och gick i skogen.

Lilleman kändes väl rätt avspänd så när vi kom ut på grusvägen (Dunevallen) så började vi trava. Allt var frid och fröjd men grusvägen tog slut och vi red in på gräsvägen bakom församlingshemmet. Där var vägen bitvis så bra att vi travade små sträckor - då menar jag små sträckor typ 20-80 m. Jag tänkte att ska det nu vara någon mening så får ju Nicki jobba lite...hm. Sagt och gjort, jag pressade på henne lite och hon fick jobba lite långsammare men ändå hålla kvar takten. Nicki tyckte det var lite jobbigt men samtidigt blev hon ju uppladdad som en fjäder! Jag som inte tänker längre än näsan räcker...fortsatte att pressa på lite till. Tänkte: Kan hon testa mej så kan jag testa henne!

Skratt...när gräsvägen slutar med ett parti björksly som man ska ta sej igenom så gjorde jag som jag brukar...d v s saktade av och släppte ut på tyglarna. Men Nicki var fortfarande jätteuppladdad!! Jag skrattade gott och sa till Lotta hur det hade känts och att Nicki nu tänkte att nu ska du få din kärring! Skratta bäst som skrattar sist!! Hon taktade genom slyn och nästan studsade fram och jag släppte efter lite på tyglarna för jag tänkte att då lugnar hon sej...men icke sa Nicki!! (När man kommit genom björkslyet så kommer ett litet litet dike och sedan ut på ett litet gärde.) Ja ni kan nog nästan gissa vad som hände!

Fjärdern exploderade!!

Hon skuttade över diket och fortsatte skutta ett par gånger, vilket hon aldrig gjort med mej tidigare. Men jag lyckades fånga upp tyglarna och fick morrat lite och då slutade hon såpass att jag återfick kontroll och balans. Sedan smög vi ut på vägen! Kan säga att hade vi sagt eller gjort minsta lilla så hade båda hästarna brallat järnet.

När vi sedan kom ut på vägen igen så hade Nicki naturligtvis trampat av sej en framsko. Det var bara att sitta av, gå tillbaka ut på gärdet och leta. Vi hittade den rätt snart nere i ett djupt spår där det satt fast fint i leran. Sedan fick matte gå hem. Ha, där fick Du kärring!!

Men sedan slog faktiskt samma Matte på tappskon alldeles själv!!! Stolt som en...ja jag vet inte vad! Kändes så jäkla skönt att man fixade det och slapp ringa Hovis och låta Nicki stå inne helt i kanske ett par dagar. Hon fixar inte alls att gå utan sko!