Direktlänk till inlägg 30 mars 2008
Idag har vi varit iväg på en ny tävling. En utbildningshoppning på TFRK (Ängens Gård) i Trollhättan. Jättefin anläggning för tävlingar får man säga.
Vi var med i 60 cm och 70 cm clear round jag och Nicki.
Första klassen blev lite kaotisk på framridningen (måste ju skylla på något). När jag kom in i "gamla ridhuset" för framridning så var där ca 13 hästar på en yta av knappt halva ridhuset. Ekipage stod stilla på mitten och pratade medans andra i alla fall försökte rida fram lite. I andra änden av ridhuset var själva framhoppningen och där höll ca 4 ekipage till åt gången. Det var ju bra. Men jag förstår inte varför folk skulle skritta fram sina hästar inomhus när det var fint och skönt väder ute!! På tok för många hästar på så liten yta! Detta gjorde mej skitstressad...var rädd att jag inte skulle hinna rida fram Nicki på ett vettigt sätt. När jag kom in på framhoppningen hade jag ju inte fått galoppera något alls innan. Kan ju säga att framhoppningen gick skit! Och ju mer jag försökte dessto mer stressad blev jag...ja Du förstår nog vad det innebär. Jag gav upp och gick ut ur det ridkaoset. Sedan var det min tur att gå in och göra min runda på 60 cm. Fick självklart ett stopp på första hindret, men sedan tog vi oss i alla fall runt banan. Även om det mest gick i forcerad trav...men inga mer stopp eller dyl.
Då var det dags för 70 cm! Nu var taktiken att först lugna ner mej själv och sedan hitta takten åt Nicki. Nu gick det bättre och det fungerade bra på framhoppningen. Väl inne på banan började vi jättebra över första hindret och genom svängen till hinder nr 2...där hände något så vi rev med frambenet. Tror hon blev lite väl flack innan hindret och kunde inte hoppa upp sej riktigt. Vi tog oss vingligt vidare till nr 3 som gick bra och sedan flöt resten på rätt ok. Inga mer stora missar på den rundan.
Jag är jättenöjd efter idag. Känns så skönt att det fungerar så bra som helhet med att åka ut så här. Nicki är en dröm att ha med sej så fint som hon sköter sej. Det märks lång väg att hon tycker det är roligt!
Idag hade vi kul!
Det värsta med sådana här dagar är ju att man är HELT slut när man kommer hem! Spänningen släpper och kroppen värker och man kan sova flera timmmar i sträck! Tur jag har vänner som ringer och väcker mej med jämna mellanrum...hmm!
Den fullständigt springer iväg! Ja det var ju tidigt i somras som jag skrev något här senast. Får nog säga att jag tror Facebook lite har tagit över lite av bloggens syften...Men ska se om jag kan ta till denna blogg igen. Problemet kan ju vara...